Nils Fietje, research officer vid WHO:s huvudkontor, presenterar rapporten i Helsingfors.
FN:s världshälsoorganisation WHO har engagerat sig i forskningen om kulturens hälsoeffekter och har nu publicerat den hittills största sammanställningen av forskningsresultat som visar att musik, dans och andra kulturella aktiviteter har mätbara, positiva effekter på människors hälsa. Rapporten, som heter ”What is the evidence on the role of the arts in improving health and well-being?” är skriven av Daisy Fancourt, associate professor of psychobiology and epidemiology, University College London, samt Saoirse Finn. Den kan laddas ner gratis här.
– Vi befinner oss inte längre i ett läge där vi behöver fråga ”finns det några belägg?”, sade Daisy Fancourt när rapporten lanserades i Helsingfors 11 november 2019.
”What is the evidence” är en genomgång av mer än 900 publikationer, avsedd att hjälpa beslutsfattare och andra intresserade att sätta sig in i frågan. Listan på kulturens kända hälsoeffekter börjar numera bli ganska lång.
Daisy Fancourt, rapportens huvudförfattare.
Att barn får lära sig spela ett musikinstrument har ett värde även om det inte leder till att de utvecklas till professionella musiker: det förbättrar språkinlärning, läsförmåga, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet. Sång sänker stressnivån hos både mödrar och barn, och förstärker den emotionella anknytningen. Kulturella aktiviteter minskar aggressioner och hjälper barn med autism eller hyperaktivitet. Dans sänker andelen stressmarkörer i blodet och förbättrar koordinationsförmågan. I flera länder, däribland Sverige, finns dansprojekt för parkinsonpatienter, som förbättrar patienternas rörelseförmåga och ger dem ett rikare socialt liv. Musik kan till och med sänka aktiviteten hos vissa gener som är kopplade till stress. Flyktingar och asylsökande nämner att kulturella aktiviteter får dem att må bättre, och hjälper dem att knyta sociala kontakter.
20 till 30 procent av alla läkarbesök i Storbritannien handlar om ickemedicinska problem. Folk uppsöker läkare på grund av ensamhet, isolering eller andra sociala och psykiska problem. Sedan 20 år tillbaka finns det framgångsrika programmet ”Arts on prescription” (Konst på recept), som sätter sådana patienter i förbindelse med en lokal kulturförmedlare. För varje pund som satsas på ”Arts on prescription” sparar samhället 2,30 pund, skriver Daisy Fancourt – det är få saker som ger lika stor utdelning som offentligt stöd till kulturlivet. Den onödiga förskrivningen av läkemedel minskar, samtidigt som medborgarnas livsglädje och välbefinnande ökar.
WHO:s arbete med kultur och hälsa presenterades av Nils Fietje, research officer vid WHO:s europakontor i Köpenhamn.
– Vi har publicerat rapporten som ett svar på invändningarna att det inte finns någon evidens för kulturens hälsoeffekter, att det bara rör sig om anekdoter.
Kulturlivets betydelse för människors hälsa har varit ett långsamt växande forskningsområde i 30–40 år, sade Fietje. Nu hoppas han att den inledande skepticismens tid är över. Det är dags att omsätta vad vi redan vet i praktisk verksamhet.
Finlands vetenskaps- och kulturminister Hanna Kosonen.
Presskonferensen inleddes av den finska vetenskaps- och kulturministern Hanna Kosonen.
– Om vi inte inkluderar konst och kultur i hälsoarbetet kommer vi inte att kunna uppnå våra mål inom hälsosektorn, sade hon.
– Därför vill jag uppmana alla beslutsfattare att ta med konst och kultur i sin fortsatta verksamhet. Konst borde ingå som en normal, självklar del av hälsoarbetet.
Debs Teale berättade hur mycket konsten kan betyda i en enskild människas liv. För några år sedan var hennes livssituation i botten.
– Jag hade levt på bidrag i 14 år, jag tog 21 tabletter om dagen och min psykiatriker sade att jag skulle vara medicinerad resten av mitt liv, jag skulle aldrig kunna ha ett arbete igen.
Hon stod inte ut med det och försökte ta sitt liv. När hon vaknade upp på sjukhuset efter självmordsförsöket fick hon syn på broschyren ”Arts for wellbeing”. Fortfarande deprimerad bestämde hon sig för att prova.
– Jag började syssla med konst och ville bara göra mer och mer. Jag har nu varit fri från medicinering i åtta år och jobbar på samma sjukhus som min tidigare psykiatriker, vilket leder till en del spännande korridorssamtal. Jag har blivit inbjuden till Buckingham Palace och andra ställen som jag aldrig trodde att jag skulle besöka, jag har gjort grejer jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har haft en utställning på Canary Wharf, jag har sålt målningar. Jag skulle inte vara här om det inte var för konsten. Och det bästa med kulturterapi är att den inte har några biverkningar. Det värsta som kan hända är att du får lite färg på fingrarna!
Debs Teale.
– Konst och kultur är ingen lyx, underströk Daisy Fancourt. Tvärtom verkar det som om kulturella aktiviteter har störst positiv effekt på människor som är fattiga eller bor i områden med stora sociala problem. Det första som politiker skär ner på i ekonomiska kriser är konst och kultur, men jag tror att sådana nedskärningar kostar mer i det långa loppet, i form av ökande medicinska utgifter. Kultur behövs framförallt i skolorna, för att leda barnen in i kulturens värld. Utanför skolan bestämmer familjernas vanor hur mycket eller hur lite kultur som barnen tar del av.
I sin rapport hänvisar hon till en studie om bibliotekens hälsoeffekter, utgiven av brittiska Arts Council 2015. I studien, ”The health and wellbeing benetfits of public libraries” kan man bland annat läsa ”library usage is associated with higher life satisfaction, higher happiness and a higher sense of purpose in life (although usage was also associated with higher levels of anxiety). These results suggest that libraries generally have an important role in library users’ quality of life and wellbeing”.
De stora nedskärningar som Stockholms stad just nu genomför på kulturområdet framstår i det här perspektivet som synnerligen missriktade. Staden har beslutat sig för att spara 48 miljoner på kulturförvaltningen 2019 (varav 8 miljoner på den kommunala kulturskolan) och ytterligare 52 miljoner nästa år. WHO:s rapport ger goda argument åt alla som vill protestera mot en sådan utveckling.
Text och foto: Håkan Lindgren