Testosteron ökar verkligen benägenheten att ställa upp för det gemensamma bästa, och att lita på andra, visar nya rön från nederländska forskare:
[reflink]Länkens text som kommer nonchaleras[/reflink]
År 2010 rapporterade en schweizisk forskargrupp att om de sprutade in testosteron i kvinnliga försökspersoner, så påverkades deras beteende i riktning mot att bli mer benägna att ge rättvisa erbjudanden i den typ av "ultimatumspel", där försöksledaren lägger en hundralapp på bordet, låter den förste försökspersonen föreslå hur den ska fördelas, och om den andre försökspersonen accepterar dealen får de dela på pengarna efter förslaget, om han inte accepterar går de åter till försöksledaren.
Frågan är då om testosteronets effekt var att göra försökspersonerna mer generösa, och mer villig att dela med sig. Eller om det gjorde personerna mer ängsliga för att motparten skulle avvisa erbjudandet. För att undersöka detta har nu nederländska forskare låtit kvinnliga försökspersoner som fått testosteron respektive placebo spela ett annat spel tre och tre (kallat PGG) Där får de en viss mängd pengar var, och kan sedan om de vill sätta av dem för det "gemensammas bästa". Om, och bara om, minst två gjort detta får alla dubbel mängd pengar, oavsett om de själva bidragit eller ej.
Även i denna experimentuppsättning visade det sig att testosteron gjorde deltagarna generösare, trots att man här inte riskerade utsätta sig för någon bestraffning. Slutsatsen från både de nederländska forskarna, och de schweiziska, som kommenterar resultaten (Nature 485:E6, 2012), är att testosteronet verkligen påverkar människors vilja till samarbete och solidaritet, möjligen genom att öka deras tilltro till att andra ska besvara deras godhet med godhet. Dock visade det sig att det inte var alla kvinnor som påerkades på detta sätt av testosteronet: Bara de påverkades, som under fostertiden mött låga testosteronhalter (något som lätt kan mätas genom att undersöka förhållandet mellan längden på pekfingret och långfingret).