Inlärning med hjälp av belöning medieras av andra nervbanor i hjärnan än inlärning genom bestraffning. Det visar försök med möss som genmodifierats så att särskilda grupper av nerver kan aktiveras genom ljus (kallat optogenetik):
[reflink]Länkens text som kommer nonchaleras[/reflink]
Såväl djur som människor formar delar av sitt beteende genom att upprepa beteenden som gett trevliga resultat, och undvika sådana som gett otrevliga. Man har länge vetat att signalering med dopamin är viktigt för att etablera sådan inlärning.
De metoder man hittills haft (elektrisk stimulering) har dock varit för trubbiga för att kunna kartlägga exakt vilka nervbanor som är inblandade.
Med en relativt ny metod har man nu kommit förbi det problemet. Den kallas optogenetik, och går ut på att möss genmodifieras så att den grupp nervceller forskarna vill studera bär ett protein, som gör att nervcellen aktiveras om man bestrålar den med ljus av en viss våglängd.
Därigenom kunde man undersöka om det fanns någon skillnad i funktionen mellan nervceller, som bär olika varianter av mottagarproteinet (receptorn) för dopamin. Och så visade sig vara fallet: Stimulerades nervceller med en variant av receptorn (D1) sändes en positiv signal vidare, som skapade en varaktig förstärkning av det beteende musen för tillfället ägnade sig åt. Medan däremot stimulering av nervceller med den andra varianten av dopaminreceptorn (D2) åstadkom en negativ signal, som resulterade i ett övergående undvikande av beteendet.
Detta visar att det är olika grupper av nerver, som skickar belönande respektive straffande signaler vidare när man lär sig undvika otrevligheter och upprepa sådant som ger trevliga resultat.