Promenader i naturen får oss att grubbla mindre över våra brister och tillkortakommanden, och det kan ha betydelse för vår mentala hälsa. Det visar spännande experiment av den unge forskaren Gregor Batman vid Stanford, USA.
Att då och då reflektera över brister och misslyckanden är både naturligt och nyttigt. Men om man fastar i en tankeloop där man hela tiden ältar och grubblar över sådana saker är det inte alls nyttigt. Det gör en stressad, och ökar risken att hamna i en depression.
Batman lade till en början märke till att försökspersoner som fått ta en promenad i en av parkerna på campusområdet i Stanford blev piggare och mer uppmärksamma än de som fått ta en lika lång promenad längs en trafikerad väg. Kunde det, frågade han sig, vara så att promenader i naturmiljö också gjorde en mindre benägen att grubbla och älta?
Tillsammans med sina medarbetare samlade Batman därför 38 friska stadsbor som försökspersoner, och lät dem fylla i ett frågeformulär för att ta reda på hur mycket tid de ägnade åt grubbel och ältande. Dessutom testades hur mycket aktivitet de hade i (hur mycket blod som flödade genom) en del av hjärnan som är aktiv just vid grubblande. (Den delen kallas subgenual prefrontal kortex).
Sedan skickades försökspersonerna ut på en nittio minuters promenad. Hälften av dem längs lugna alléer och parker på campus, hälften längs en starkt trafikerad motorväg i närheten. När de återvände upprepades de bägge undersökningarna omedelbart.
Det visade sig att de som vandrat längs motorvägen fortsatte grubbla precis lika mycket som före promenaden, och hade lika mycket aktivitet i "grubbelområdet" i hjärnan. Medan de som vandrat längs alléer och parker minskat sitt grubblande, både när man mätte med frågeformulär och undersökte hjärnaktiviteten. (Här hittar ni artikeln där experimenten publicerats.)
Minskningen var visserligen inte dramatisk, men påtaglig. Tillsammans med andra forskningsresultat, som visar att naturmiljöer minskar stress, sänder den ett tydligt budskap: Promenader i naturen är bra för den psykiska hälsan. Sedan behövs fortsatta undersökningar för att reda ut "dosering": Hur ofta och länge behöver man promenera för att det ska ha effekt? Hur gör man det "tidseffektivast"? Flera korta promenader om dagen, eller en lång skogsvandring i veckan?
Dessutom kastar undersökningen ytterligare förklarande ljus över iakttagelsen att psykisk ohälsa är vanligare i stad än på landsbygd.
/Henrik Brändén