Hjärnan har två olika system för att hantera tonhöjd - ett som vi använder för tal, och ett som vi bara använder för musik. Det menar Robert Zatorre och Shari Baum i en essä i PLoS Biology:
[reflink]Länkens text som kommer nonchaleras[/reflink]
Musik och tal anses ofta vara unika mänskliga kommunikationssystem, och det finns många likheter mellan deras struktur. Båda är komplexa och hierarkiska, de har förmåga att förmedla känslor och utnyttjar bägge variationer i tonhöjd. De skapas med samma delar avs strupen och uppfattas av samma delar av örat. Det skulle därför, skriver författarna, vara naturligt att tänka sig att samma mekanismer i hjärnan är inblandade både vid tal och musik när hjärnan uppfattar, analyserar och processar tonhöjd.
Zatorre och Baum menar dock att så antagligen inte är fallet, och argumenterar för tanken att vi har två parallela sådana system: Ett för grövre, approximativa analyser, som vi använder för tal. Och ett för mer finkorniga, exakta analyser, som vi bara använder för musik.
De menar dessutom att tanken att det kan finnas två parallella system för att analysera olika aspekter av sinnesintryck kan gälla många andra sinnen i hörseln, och att denna tanke kan hjälpa till att förklara hur sensoriska och motoriska system samverkar, i detta fall för att styra tonhöjd när man själv framkallar ljud.