I en översiktsartikel i Science presenterar Robert Zatorre ett antal studier som tillsammans visar att inlärning av språk och musik inte bara beror på träning, utan också påverkas av individuella variationer, som kan iakttas i olika aktiveringsmönster i hjärnan.
[reflink]Länkens text som kommer nonchaleras[/reflink]
De forskare som studerar träning och inlärning av musik har länge sett tydliga skillnader i ett antal avseenden i hjärnan mellan dem som musicerar och dem som inte gör det. Mycket tyder på att många av särdragen hos de som tränat mycket musik är ett resultat av musikträningen, snarare än att reflektera en bakomliggande anledning till att man börjat träna. Lärande av musik innebär helt enkelt att hjärnan bygger om sig själv.
[caption id="attachment_971" align="alignright" width="180"]
Professor Robert Zatorre.[/caption]
Under de senaste åren har emellertid också kommit ett antal studier som visar att olika människors hjärnor reagerar olika på samma träning, och att det alltså finns individuella skillnader i denna förmåga hos hjärnan att bygga om sig själv. Man har också med moderna hjärnavbildningstekniker kunnat se att det redan före försöken att lära sig funnits skillnader i hur hjärnan ser ut och hur olika delar av hjärnan reagerar på olika situationer, mellan de grupper som reagerar olika på inlärningen.
Detta tyder på att inlärning generellt skulle kunna vara en mycket individuell process, där olika människor är predisponerade för olika slags inlärning på olika sätt, därför kan behöva tillägna sig kunskaper och förmågor på olika sätt.