Under senare år har vi lärt oss all mer om hur det går till när musik väcker olika känslor hos människor. Bland annat har man sett att musik med olika känslomässigt innehåll aktiverar olika delar av hjärnan. I en översiktsartikel i Nature Reviews of Neurosciences sammanfattar professor Stefan Koelsch från Berlin denna forskning, och pekar på möjligheter att utnyttja kunskapen för att designa bättre behandlingar med musik.
[reflink]Länkens text som kommer nonchaleras[/reflink]
Hur skapar musik känslor? Koelsch beskriver flera mekanismer, som spelar roll då musik skapar känslor hos oss. För det första bygger små brott mot strukturer i rytm, tonalitet osv. successivt upp en spänning, som kan avläsas som aktivitet i vissa delar av hjärnan (kallade ytliga amygdala och orbitofrontala barken). Spänningen skapar en förväntan, som kan märkas som aktivitet på ett annat ställe (dorsalt stratium). När brotten upphör och strukturen återkommer upplöses spänningen, man slappnar av och hjärnans belöningssystem kan slå på.
Viktigt i sammanhanget är att musiken inte bara skapar en illusion av en känsla, utan att musiken slår på samma kroppsliga reaktioner som annan glädje, sorg eller skräck. "Glad" musik får oss att till exempel att andas snabbare, och le, medan "ledsam" musik får oss att rynka på pannan. Sådana kroppsliga reaktioner på "glad", "ledsam" och "skrämmande" västerländsk musik sker även hos människor uppvuxna i helt andra musikaliska traditioner. De avspeglar därför uppenbarligen en biologisk programmering för hur vi känslomässigt uppfattar olika element i musik.
[caption id="attachment_945" align="alignright" width="180"]
Professor Stefan Koelsch[/caption]
Var i hjärnan uppkommer känslorna? Redan innan signaler kommer till hjärnbarken, så vi kan bli medvetna om musiken, grenar de av till förbindelser med motoriska nerver. Utan att vara medvetna om saken kan vi därigenom anpassa kroppsrörelser efter musiken. Därtill genar de av till andra evolutionärt gamla delar av hjärnan, som bland annat kan skapa upprymdhet.
All musik, men särskilt den som väcker glädje eller lycka, aktiverar därtill ett område i hjärnan som kallas för ytliga amygdala. Den regionen spelar stor roll för känslor som har med sociala relationer att göra, och det är inte svårt att se en koppling mellan den aktiviteten, och den roll musik kan ha för att stärka relationer och känslomässiga band mellan människor.
Sådan musik som väcker glädje/lycka aktiverar också en region som kallas "nucleus accumbens", som sätter igång kroppens belöningssystem, (som får oss att gilla att äta, dricka och föröka oss. "Vin, kvinnor och sång" aktiverar alltså ett och samma system.) Även de skälvande extatiska upplevelser musik kan ge ("frissons") åtföljs av aktiveringar i en del av belöningssystemet.
Därtill har man sett att många sorters musik aktiverar en del av hjärnan (hippocampus) som är inblandad i mjukare positiva känslor, till exempel den ömhet en moder känner inför sitt nyfödda barn. Bland annat bildas där signalämnen, som trycker ner kroppens stressrespons.
Ledtrådar för terapier: Sådana iakttagelser ger viktiga ledtrådar när man designar musikterapier mot olika psykiska problem.
Vid allvarliga störningar i autismspektrat vet man till exempel att barnen har en nästan normal förmåga att reagera emotionellt på musik, fastän de knappt alls kan reagera på andra stimuli som normalt gör barn glada eller ledsna. Musikterapi skulle därför kunna hjälpa autistiska barn att få kontakt med och sätta ord på sådana känslor.
En del patienter med Alzheimers sjukdom har kvar minnet av musik de upplevt tidigare i livet, och det har visat sig vara lättare för patienter att lära sig en kort ny text om den haft en melodi. Koelsch efterlyser därför mer forskning om var detta musikaliska minne hos Alzheimersjuka kan befinna sig, för att få nya idéer om hur man kan utnyttja musik för att komma runt en del av problemen vid sjukdomen.
Många viktiga former av psykisk ohälsa (t ex depression, ångest, posttraumatik stress, och psykoser) utmärks av skador i delar av hjärnan, som vi vet påverkas av olika typer av musik. Musikterapier har testats mot flera av dessa sjukdomar med uppmuntrande resultat. Men Koelsch menar att det behövs en noggrann kartläggning av vilka områden av hjärnan som påverkas av olika terapiformer. Utan en sådan kan vi inte med säkerhet veta att terapierna verkar direkt genom att starta olika känslomässiga processer i hjärnan.