[caption id="attachment_5493" align="alignleft" width="270"]
Denna bild är till hälften i svartvitt, till hälften i färg, och illustrerar att vårt system för att processa ansikten huvudsakligen arbetar färglöst. Credit: Bevil R. Conway, Wellesley College.[/caption]
För att förstå hur den mänskliga hjärnan upplever och reagerar på konst behöver man förstå hur det går till när hjärnan hanterar synintryck. Konstnären och neuroforskaren Bevil Conway i Boston, Massachusets, visar i en artikel i Nature Neuroscience att vår uppfattning av färg respektive ansiktsform hanteras genom parallella informationsströmmar i hjärnan, som upprepade gånger processas och då kan kopplas ihop med varandra.
"Man kan förställa sig bearbetningen som en monteringslinje, där några aspekter av ansiktet och några aspekter av färgen bearbetas först. Resultaten skickas sedan vidare till en annan "nedströms" region, där nästa steg i bearbetningen sker." förklarar Conway.
[reflink]Länkens text som kommer nonchaleras[/reflink]
En del av hjärnbarken (kallad inferior temporal cortex, IT) är sedan länge käntdför att spela en viktig roll för synen. Professor Bevin Conway och hans medarbetare Rosa Lafer-Sousa, vid Wellesley College utanför Boston, Mssachusets, har nu undersökt hur dennas funktion är organiserad. De har låtit makaker titta på färglagda gitter och svartvita bilder som föreställer ansikten, frukter, kroppsdelar och hela platser, och med en metod som kallas funktionell magnetresonansavbildning (fMRI) undersökt vilka områden i denna del av hjärnan som fått ökad respektive minskad aktivitet.
Både när man visade färgade mönster och bilder på ansikten svarade många områden i hjärnan, men det fanns ytterst litet överlapp mellan dem. Däremot låg flera av områdena som svarade på färg invid ett område som svarade på ansiktsform, och alla områdena låg prydligt uppradade, med jämna avstånd, längs en fram-bakaxel för hjärnan. Ju längre fram ett område befinner sig, desto selektivare är det för vilka färger eller typer av ansikten den aktiveras av.
[caption id="attachment_5426" align="alignright" width="180"]
Professor Bevil R Conway, Wellesley College.[/caption]
Fram växer en bild där synintryck processas i flera steg, allt eftersom bearbetningen förflyttar sig framåt i hjärnan, där färg och ansiktsform processas i varsin bana, men banorna på flera ställen är förbundna med varandra och kan bistå varandra.
Responsen på andra bilder än färg och ansikten var spridda över stora delar av regionen (inferior temporal cortex), men starkast på andra områden än de som svarade på ansiktsform och färger. Det antyder att hjärnan inte har två utan många parallella vägar för att hantera och sätta samman olika typer av syninformation. Intressant är dock att områden som reagerar kraftigast på kroppar och kroppsdelar tenderar att klustra ihop sig invid och något överlappande de områden som aktiveras när man ser ansikten. (Detta kan bidra förklara att människor som efter en stroke fått problem med att uppfatta kroppar i många fall även får svår att uppfatta ansikten.
Även om man kan se att färger och former aktiverar olika regioner i hjärnan är det inte så enkelt som att det finns stabila banor i hjärnan för vardera typen av information. Exakt vilka områden i makakernas hjärnors om aktiverades av färgade mönster påverkades nämligen av mönstrets form. Iakttagelsen passar väl ihop med tidigre psykologiska observationer, som säger att ett objekts färg ibland hjälper en att sluta sig till dess form. Exempelvis kan en gul färg hjälpa en att snabbare förstå att ett föremål har just en banans karaktäristiska form.