Frågan om hur vi ska betrakta de olika kulturella yttringarna har diskuteras genom århundradena. Vad skiljer musik från bildkonst? Dans från arkitektur? Opera från poesi? Eller är alla konstformer en hjärnprodukt och då i någon mening mer förenade än skilda åt? Den moderna neurovetenskap ger nya synsätt och möjligtvis nya svar på hur vi ska förhålla oss till kulturen.
KIs Kulturråd och nätverket den Kulturella hjärnan anordnades symposiet "Brain and Culture" den 16 maj i Aula Medica på Karolinska Institutet.
Bland talarna återfanns Semir Zeki, University College London; D. Zachary Hambrick, Michigan State University, Isabelle Peretz, International Laboratory for Brain, Music and Sound Research (BRAMS), University of Montreal, Winfried Menninghaus, Max Planck Institute for Empirical Aesthetics, Frankfurt, och Fredrik Ullén, Karolinska Institutet.
Semir Zeki är en brittisk neurobiolog som specialiserat sig på att studera hjärnans synfunktioner och på senare tid hjärnans hantering av känslotillstånd, såsom upplevelsen av kärlek, lust och skönhet. Semir Zeki anses vara en pionjär inom fältet neuroestetik, och innehar sedan 2008 en professur inom samma ämne vid University College London.
D. Zachary Hambrick är verksam vid institutionen för psykologi vid Michigan State University. . Hambricks forskning är inriktad på individuella skillnader i grundläggande kognitiva förmågor och hur dessa användes vid olika prestationer. År 2000 mottog Hambrick James McKeen Cattell Award för bästa avhandling i psykologi från New York Academy of Sciences.
Isabelle Peretz är professor i psykologi vid University of Montreal. Hon har specialiserat sig på musikkognition, med fokus på medfödda och förvärvade musikaliska störningar och på de kognitiva och biologiska grunderna för musikbearbetning. År 2005 var Peretz initiativtagare till det internationella laboratoriet för hjärn-, musik- och ljudforskning (BRAMS).
Winfried Menninghaus är en tysk professor och en grundarna till Max Planck-institutet för Empirisk estetik i Frankfurt. Menninghaus forskning kombinerar insikter från såväl evolutionsbiologi, psykologi, och kognitionsvetenskap för att på så vi skapa en modern teori kring begreppet skönhet.
Fredrik Ullén är en svensk professor vid Karolinska Institutet och tillika pianist. Ulléns studier rör bland annat den dramatiska effekten på hjärnans utveckling som musikalisk träning kan innebära. Ett mål är att kartlägga hur träning och genetik samspelar till förmågor så som kreativt skapande. Fredrik Ullén invaldes 2007 som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.