Forskningen om nervsystemet har mycket att säga om utbildning och lärande, menade professorn vid Karolinska Institutet Torkel Klingberg, när han pratade på Vetenskapsfestivalen i Göteborg i april 2012.
Han berättade där om sina egna studier av skolbarn i Nynäshamn, där han undersökt arbetsminnet, dvs förmågan att hålla olika informationsbitar aktuella under en kort period. Till exempel att kunna minnas instruktioner, och dela upp matematikuppgifter i olika steg. Detta arbetsminne är begränsat, ökar med åldern, men skiljer sig kraftigt mellan individer.
Det visade sig att ungefär hälften av skillnaderna i prestation i matematik mellan eleverna berodde på skillnader i arbetsminnet. Då frågar man sig naturligtvis: Vad kan man göra för att öka arbetsminnet? En sak Torkel och hans medarbetare tydligt såg bland Nynäshamnsbarnen var att regelbundet musicerande ökade arbetsminnet. (Dessutom hade det goda effekter på problemlösningsförmågan!)
Även fysisk aktivitet har visat sig ha betydelse: Man vet att motion slår på produktionen av signalämnen i hjärnan, som stimulerar nervceller att växa och nybildas. I USA har man sett att elever som börjar med pulshöjande träning förbättrar sina matematikprestationer, och att skolprestationerna ökar när barn går från dålig till hyfsad kondition.
Det finns också väl kända och utprovade metoder för att träna arbetsminnet, men fastän vi vet hur stor betydelse arbetsminnet har för skolarbetet används de inte systematiskt i skolan. Hos de elever Torkel studerat kunde man dock se att elever med dåligt arbetsminne kunde öka detta med dataspelsliknande övningar. Dessutom förbättrades deras förmåga att lära sig om lärarna delade upp instruktionerna i kortare, tydliga steg.
En annan viktig faktor som påverkar arbetsminnet har visat sig vara förväntningar och stress. Man har sett att kraftig stress (t ex inför fallskärmshopp) kan halvera arbetsminnet! Detta menar Torkel säkert är förklaringen till en uppmärksammad undersökning i USA: När man satte vita och svarta i ett rum och sade till dem att de skulle göra en problemlösningsuppgift fick man inga skillnader mellan de vita och de svartas prestationer. När man istället sade till dem att de skulle göra ett IQ-test för att studera skillnader mellan vita och svarta i intelligens - då presterade svarta dramatiskt sämre än vita.
Samma resultat gav en liknande undersökning av matematikfärdigheter hos män och kvinnor. Något som möjligen kan förklara varför man inte ser några genomsnittliga skillnader i matematikprestationer mellan könen i relativt jämställda länder som Sverige och Norge - men däremot i exempelvis Turkiet.
Torkel Klingberg slutade sitt föredrag med att visa ett diagram över hur antalet forskningsartiklar kring hjärna och lärande ökat explosionsartat sedan 1990-talet. Frågan blev hängande i luften hur lång tid det ska ta innan dess resultat börjar påverka utbildningspolitiken, och systematiskt börjar utnyttjas i klassrummen.